Saker jag aldrig trodde skulle hända har skett under det här halvåret som får mig att undra vilken metamorfos som pågår i mitt inre. Bland annat så:
Hörde jag mig själv säga jag älskar mitt liv i lunchrummet en dag precis lika vanlig som alla andra dagar. Jättekonstigt att höra mig själv säga det högt och fick nästan en out of body experience.
Jag tänkte tanken “så mysigt att byta om efter morgonträningen” på ett gym där alla gjorde sig redo för dagen och vi delade utrymmet tillsammans. Sminka sig, göra sig fin och peppa sig själv inför dagen. Is this girlhood? Jag som hatar när det är mer än två personer i ett rum. Jag som skolkade från gympan regelbundet för att jag hatade att duscha under skoltid. Det är underligt.
Jag blev också av med jobbet. Märklig känsla när jag själv hade skrivit i min kalender datumet för min egen uppsägning. Ibland hinner livet före och jag är ganska okej med att det gjorde det. Corporate är nog inte för mig just nu. Jag har nog alltid varit egen.
Om det är någon tröst så vet vi ju att den enda sanningen är att allt förändras i livet. Vi blir förnyade varje dag. Tänker att det är precis som i ett spel när en ny nivå börjar och du får en belöning. En dag blir du förvånad när en ny version av dig själv säger att hon älskar sitt liv. Idag är kroppen utvilad och hjärnan börjar kännas hel igen. Inte mos som den har varit sen 2024. Kanske är jag nu i en ny period som blommar mest och jag har en new character unlocked som väntar att få spela spelet.