Jag brukar alltid ogilla den här tiden av året när julen står runt hörnet, har varit Grinchen så länge jag kan minnas. Men jag har aldrig ett bra svar på frågan varför jag inte gillar julen. Inte som att något traumatiskt har hänt.
Firandet består av att vi äter god mat hemma hos mina föräldrar och umgås. Jag tar min skogspromenad runt 14 så jag kommer alltid tillbaka in till Kalle Anka och luktar hund, som min brorson säger. Småäter lite förrätter, lite godis och tar sedan en varm dusch. Efter middagen står jag alltid själv och diskar jättelänge men det är där jag trivs bäst. Jag brukar få minst en julklapp (aldrig något jag önskat mig dock) och vi syskon rundar av kvällen med att spela monopol. Så skulle säga att utifrån sett ser det väldigt idylliskt ut, vilket det också är.
Förvånade mig själv i år när jag utan någon yttre påverkan hängde upp julbelysning i mina fönster innan första advent. Jag har bara fått för mig att jag inte gillar julen men det kanske inte är sant längre. Så gjorde iordning en liten lista på saker jag önskar mig ifall det är så att tomten tycker jag varit snäll i år:









Okej, så jag vet att jag faktiskt kan köpa allt själv men om jag ska ha en god jul skulle det vara roligt om jag fick något som är med på listan. Jag inser nu också att en del av min revolt mot julen är att jag är emot hetsen att köpa saker så det är ju lite problematiskt med en önskelista men jag har väl tillåtelse att ändra mig.
Kan också lägga till att jag är känd för att vara den jobbigaste personen att köpa present till eftersom jag har så svårt att ta emot gåvor. Sist jag fick ett armband av någon valde jag att ge tillbaka den. Fick absolut dåligt samvete för att jag sårade personen, hur svårt ska det vara att bara säga tack och ta emot!?

