Jag slängde ner gula ärtor i en pallkrage i april eftersom jag såg någon på sociala medier göra det för att det är bra för jorden, det ger jorden kväve. De växte frodigt. Först var det små skott som sedan blev till stora sockerärtor som jag skalade och åt tillsammans med brorsbarnen i juli när vi tog paus från leken.

Det finns inga äpplor i min trädgård i år. Ingen frukt att skörda. Förra året växte det rikligt men alla vara förpestade så det blev tyvärr flera omgångar till återvinningscentralen med komposten. Jag undrar hur nästa års skörd blir och om äppelträdet börjar bli för gammalt. Lär mig sedan om vartannatårsbörd, nämligen att trädet vilar upp sig efter ett år av sjukdomar och så klart måste det vara därför det inte bar frukt i år. Den hade ett år av återhämtning, som mig.

Jag kan också meddela att jag tyvärr inte blev en potatisodlare i år. Jag och min brorsdotter satte några i en potatiskruka i maj som växte ordentligt på ytan men sen glömde jag bort att plocka potatisen så de ruttnade i jorden. Tappade helt intresset för potatisodlingen någonstans mellan nationaldagen och midsommar. Jag kanske har satt min sista potatis, haha.

Jag har precis plockat en stor skål av vindruvor från vinrankan som växt i överflöd. Den växer i en rosbåge och jag noterar att den behöver lite mer kärlek och stöd till våren. Måste förstärka bågen och sätta fast grenarna så de böjer sig runt valvet. Den ser ut som en portal, som en dörr man kan gå igenom för att komma till en annan värld. Från ljuset till mörkret.

När jag läste en kurs i socialantropologi på universitetet lärde vi oss om ritualens roll. Läraren förklarade hur vi människor använder ritualer som ceremonier och att de blir som portaler. De förflyttar oss från ett skede till ett annat. Även om vi tänker att ceremonier är något mer högtidligt som ett bröllop så sker dessa övergångsriter dagligen. Vi har till exempel ceremonier varje morgon i badrummet när vi tar en morgondusch som renar oss från natten och förbereder oss för dagen. Fredagsmys är ytterligare ett exempel där vi sätter punkt för veckan och tar en paus från vardagen så att vi kan göra oss redo för helg. Vi markerar tiden med en ritual.

Det är tjugo grader den första oktober, solen värmer mitt ansikte när jag dricker mitt kaffe ute i trädgården. Känslan av att njuta av en vacker dag går inte att beskriva men det glöder i hjärtat när jag tittar ut på gräset, färgerna på hösten är starka och levande. En sista show innan naturen gör sig redo för vila. Jag tänker att jag måste göra i ordning trädgården för vinter snart och funderar på hur jag ska spendera de tre sista månaderna av året. På kvällen tar jag mig till pilatesträningen iförd mina flip-flops, iskalla fötter till trots. Det är nog dags att jag sätter punkt för sommaren och förbereder mig för att överleva ännu en vinter i Sverige. Det är inte för de svaga. Det finns ett före och ett efter. Det krävs en stenhård vilja och en inre glöd som för en framåt när mörkret lägger sig över oss som ett tyngdtäcke, fram tills dess att vi kan vara ute barfota i solljuset igen. Tur att jag bakade kanelbullar i veckan, de får bli mina glimmers och höja stämningen på söndagsfikat med familjen.

Under sista veckan i augusti ligger jag sjuk i hängmattan hela veckan, tittar på molnen och läser ut boken Stortaxi av Flora Wiström. En robotgräsklippare tog mitt jobb i sommar så gräset är alltid perfekt nedklippt. Vädret var ljuvligt, luften kändes sval och värmen från solen var äntligen behaglig. Hela veckan var jag så trött, det var som att något lade sig över min kropp som en förmörkelse och förstörde mina rutiner totalt. Kanske var det så att jag behövde en återställning. Något inom mig var nog trasigt, överlastat eller överhettat. Kanske behövde mitt system vila. Ni vet den där Ninja Creami som jag skulle bruka för att coola ner mig själv, den returnerade jag efter en vecka. Det blev för komplicerat med glass. Att behöva blanda ingredienser, frysa in den i 24 timmar och sedan vänta på att den ska tina tillräckligt för att köra i maskinen tog min energi. Det ska vara kul att äta glass och den ska ju helst bestå av grädde och socker, inte av proteinpulver och sötningsmedel. Jag är glad ändå för i sökandet efter den perfekta glassen hittade jag en ny favorit från Farbror Arne i smak av kladdkaka. Det knastrar högt när man tar en tugga, ger en rik chokladsmak som man inte vill ska ta slut och hjälper nervsystemet att koppla av. Den avnjuts bäst i fred.

I mitten av månaden springer jag fort nerför rulltrapporna för att hinna med tunnelbanan med en man jag ännu inte känner så väl. Jag berättar att jag inte åkt tåg på över fem år och han skrattar högt åt mig när han ser hur bortkommen jag ser ut när vi står på perrongen och väntar på att hoppa på nästa bana. Senare samma kväll står vi på en klubb och jag känner mig som en fyrkant som försöker passa in i en cirkel när jag tittar mig omkring. Men när han kramar min hand känns det som hemma en stund. Märkligt hur fort kroppen kan anpassa sig och integreras till nya miljöer.

På månadens sista dag sitter jag, smått hög av alla kolhydrater jag fått i mig under kvällen i en rolig konversation med någon som kallar mig konstig. Han beskriver mig inte som en fyrkant, inte en cirkel och inte ens ett rakt streck. Hon är sicksack målar han med sitt finger i luften och förklarar att det inte går att boxa in mig. Finns inget fack för mig. Jag känner mig sedd, blir glad och tar åt mig av komplimangen. Minns tillbaka till veckan innan när jag sitter mittemot en tjej från min barndom på en möhippa som säger att jag alltid varit konstig för att jag varit vegan en gång i tiden. Hennes leverans av ordet även om hon inte menade något illa fick mig att rycka till inombords. Sa inget då men kände direkt att i hennes värld är jag utanför så bäst vi håller oss isär. Lustigt att samma ord kan skapa olika meningar och innebörd.

På min arm har jag en tatuering där det står tillsammans är vi starka på latin som jag skaffade när jag var tjugonånting. Jag funderar ofta på om det är sant och vart jag hör hemma speciellt nu när Sverige börjar kännas för splittrat. Hur ska ett land enas när så många inte håller med varandra? Antar att det är demokratins uppgift att reda ut.

Äntligen har jag läst ut Babetta, boken som var så svår att ta sig igenom i våras. Den följde med till Grekland och att läsa ut den blev mitt delmål med veckan. Jag fann min läsro igen trots att det var skogsbrand några kilometer bort från vårt hotell och himlen såg ut som en action film med helikoptrar som susade till havet för att fylla gigantiska behållare med vatten för att släcka elden. Grekerna var kolugna och hade is i magen, alla turister behöll lugnet så vi chillade medan männen i byn rusade till bergen för att hjälpa brandkåren. Ska vi verkligen bara ligga kvar här på stranden och sola undrade vi. Många olivträd brann tråkigt nog ner men de lyckades stoppa elden från att sprida sig som tur var och följande dag kunde vi andas ut igen.

Att bara njuta av värmen på solstolen var utmanande för mig, vila kommer inte naturligt för mig längre. Jag behöver vara i rörelse för att koppla av insåg jag men sista dagen kunde jag äntligen ligga still i kvällssolen och njuta. Det vill säga efter att jag hade virkat klart en hårscarf, tagit en promenad för att besöka byns lilla kyrka, tränat ben på gymmet, gjort min cardio på en trappsats på hotellområdet följt av magövningar. Först då kunde jag meditera i 5 minuter och andas ut. Jag som älskar att bada i havet gjorde allt annat än det på en solsemester där det var det enda syftet. Min hjärna låter inte min kropp vila, behöver nog göra något åt det.

Hursomhelst, dagarna på ön spenderas med att varva tiden mellan skuggan och solen, simma ut i havet för att svalka sig och så klart försöka hitta det bästa kaffet i området. Det är alltid det svåraste när jag reser så jag fick nöja mig med en freddo cappuccino. Vi hyrde en privat båt med egen skeppare som tog oss in till gömda vikar och badade i källvatten för att läka våra kroppar. Simmade ut i till land och jordade oss på stenstranden innan det var dags för en skakig tur hem på det öppna havet. Kvällarna spenderades med att promenera längs slingriga bilvägar till hamnen för att hitta en restaurang som serverade grekisk mat. Lyckligtvis var det en enklare uppgift så till bordet beställdes alltid en grekisk sallad, saganaki och en stor skål med tzatziki. Så enkelt men ändå så gott.

När jag reser söker jag mig alltid till det lokala apoteket för att se vilket utbud som finns, det är alltid min favoritbutik att handla från. Varje kväll svängde vi förbi ett av de apoteken vi hittade runt hörnet och jag köpte med mig lite hudvård från Korres, Apivita och magnesium. Vandrar sedan hemåt genom det lilla samhället med en glass i handen och ser hur folk samlas på uteserveringarna runt torget när solen gått ner, unga och gamla som tagit sig dit på mopeder, barn som åker med vuxna utan hjälm. Riskbedömningarna borde vara rödmarkerade men allt verkar grönt. Ö-livet ändå.

Jag hade lovat mig själv att jag skulle vara äventyrlig denna resa så sista morgonen efter frukost hoppade jag från en brygga trots att tankarna paralyserade mig. Hur hoppar man? Vilken fot ska jag kliva med först? Vad ska jag göra med kroppen? Tänk om jag ramlar? Ja men det är väl lite poängen…Stod länge på bryggan och tänkte så det knakade men sedan påminde jag mig själv att jag är modig, jag är stark och jag klarar det. Ibland behöver man bara hoppa…

Min mamma som är skrockfull brukar alltid samla ihop all porslin i hemmet som är skadat och krossa det i en påse utanför ytterdörren den första juli varje år. Anledningen för den som undrar är att få bort all ondska (شر), en tradition hon har hållit hårt i från sitt hemland Irak. Det är alltså samma mamma som gör narr av mig när jag bränner Palo Santo för att rensa min aura. Även om våra livsfilosofier inte alltid går hand i hand tycker jag det är roligt att vi har olika ritualer som egentligen har samma syfte nämligen att återställa och balansera energierna.

Juli är en märklig månad, den är nästan helig i Sverige där alla verkar vara på landet och städerna fylls av nationella och internationella sommarfirare som bara är. Månaden är till för återhämtning, att stanna upp och reflektera så ett halvår in i hästens år tänkte jag göra en check-up med mig själv och till det lånar jag en lista från Gabriella Skog som lånat den från Flora.

Om en timme ska jag knåda min deg. Tänkte baka bullar att ha i frysen för att kunna bjuda på något gott till spontana sommarfikat eller om något gulligt brorsbarn kommer på besök. Jag brukar baka två gånger per år, lussebullar till julen och vaniljbullar till juli. Kanelbullens dag i oktober har ännu inte vunnit en plats i mitt hjärta. Det tar sin tid. Jag tycker det är terapeutiskt och lugnande att arbeta med händerna. Gott brukar det också vara så får se om jag lyckas med det idag med. Finns nog inget trick men något jag lärt mig av min syster är att det alltid går åt mer mjöl än det står i receptet när man bakar och att man ska stänga alla fönster för att degen inte gillar kyla enligt min mamma.

Om en dag ska jag gå tillbaka till mina rutiner med kvarg, träning och promenader. Skönt att få mikropauser från gymmet och kunna njuta av mat ibland för att kunna ta nya tag nästa dag och bara fortsätta. Jag fick höra att jag ser vältränad ut igår men när jag provade klänning i ett provrum på stan en timme senare kände jag mig inte alls så stark mentalt. Det är läskigt att låta kroppen ha så mycket makt över ens hjärna men om det är något jag lärt mig i år så är det att jag vill ha en frisk och stark kropp om jag ska bli gammal.

Om en vecka den här tiden sitter jag nog i trädgården och njuter av en kaffe. Jag är troligen snart på väg till gymmet eller så har jag precis varit där. Kanske virkar jag på en ny väskdesign, plockar lite med växterna eller så läser jag en bok. Eftermiddagen är fri från all planering och struktur. Till kvällen tar jag en promenad när det blivit lite svalare och avrundar dagen med en kopp kamomill eller mynta-te. Det är så jag önskar att alla mina dagar ska se ut denna sommar.

Om en månad är jag på väg till flygplatsen för att åka hem från Grekland. Årets andra resa till en ny ö väntar i slutet av juli och jag hoppas att den får mig att känna mig utvilad och glad. Jag ska ta tillvara på min lediga tid, vara äventyrlig och bara vara. Som jag coachar min treåriga brorson att tänka när han är livrädd för myrorna på marken, ska jag komma ihåg; du är modig, du är stark och du klarar det! För att anamma hans motto kanske jag också äter en och annan glass <3

Om ett år är jag så lyckligt kär att det gör ont av att le. Ni vet den känslan när hjärtat glöder. Den känslan pratar vi om. Nu kanske ni tänker att det är inget som jag kan styra men om det är något jag önskar framtida mig så är det att jag får uppleva riktig kärlek. Då kanske jag förstår charmen med livet lite mer.

Finns en bok med den titeln som jag läste får några år sedan. Likt huvudpersonen i boken fick jag också sparken från mitt jobb (pga arbetsbrist) för ett år sedan. Skillnaden är att hon mer eller mindre söver sig själv med droger för att kunna vila i ett helt år men jag däremot…vi kan väl säga att jag inte direkt har kopplat av.

Jag har promenerat varje dag, tränat hårt, ätit på ett underskott och försökt vara kreativ varje dag. Städat, rensat och fostrat brorsbarn och äldre föräldrar. Ibland har jag försökt vila men det har inte gått så bra, även när jag varit sjuk. Var i Grekland en vecka i maj och jag kunde inte förmå mig att komma ner i varv. Varje dag skulle jag prompt gå minst 10 000 steg, och virka x antal rader på mitt virkprojekt och äta kopiösa mängder av rå honung för att läka min pollenallergi.

Jag jagade också den perfekta koffeinmängden min kropp behöver nuförtiden men det fanns inte nog med frappe i Grekland att möta mina behov. Så jag beslöt mig för att ha ett mål med min semester där jag skulle äta tre glassar per dag. Gick så bra, det var lätt som en plätt! Jag tror att kvinnan i kiosken blev trött på att se mitt ansikte varje dag runt lunch men ett mål är ett mål och jag är väl inte den som ger upp. Frågan är vad det är jag försöker maxxa? Kanske livet utan ett kontorsjobb, som faktiskt är magiskt om man vet hur man ska fylla sina dagar.

Nu väntar en sommar där jag ska försöka hitta mitt lugn och få klarhet igen. Vill ha en soft och sval sommar så jag har köpt mig en Ninja Creami för att jag inte ska bli överhettad. Att vila är en konstform jag vill lära mig.

Inspirerad av Julia kommer här en ögonblicksbild av livet just nu. Tänker att det kan vara roligt att läsa igen om ett år och se hur livet utvecklats sig….

Vad jag jobbar med just nu

Virkar en knytkjol som jag kan ha över min bikini i sommar. Försöker deklarera men livet kommer emellan.

Vad jag lär mig just nu

Hur man odlar potatis.

Vad jag njuter extra av

Solljus i olika vinklar som lyser upp mot väggar och skapar fina skuggor. Kvällssolen i skogen och himlen efter solnedgång. Naturen ändå.

Vad jag läser just nu

Försöker läsa klart Babetta och diverse kommentarer på Instagram-posts.

Vad jag längtar efter just nu

Havet, längtar för evigt och alltid till min egna lilla hydda vid havet och även morgondagens första kaffe.

Vad jag lyssnar på just nu

En kvinnas värde och Bröllopsgästerna.

Vad jag äter just nu

Grekisk yoghurt, havregryn och honung toppad med kardemumma.

Vad jag gör för att må bra just nu

Reformer pilates följt av bastu, blir så mjuk i lederna av det. Men det är min cardio på stairmastern som ger mig mest endorfiner.

Vad jag har för planer i helgen

Mina helger är alltid öronmärkta för mina brorsbarn. De är alltid en inräknande i min budget oavsett om jag har planer eller ej. Det är bara att släppa allt när de ringer och frågar om de kan vara med PP <3

Jag tänker mycket på relationer. Andras relationer det vill säga. Själv är jag singel och vill helst vara det för evigt så jag kan leva lyckligt i alla mina dagar. Det verkar så svårt att vara ett i ett homogent förhållande i den här världen eller i alla fall när jag tittar på paren i min omgivning. Det manliga släktet verkar inte förstå oss kvinnor.

Båda parter stör sig ofta på varandra och säger att de inte förstår det andra könet. Vi har olika behov både emotionellt och fysiskt (läs kärleksspråk) men ändå ska vi bygga bo ihop, hålla ett hushåll intakt och forma små individer tillsammans. Min fråga är varför vi tvingar oss själva att göra det när den andra personen inte gör oss glada. Jag säger inte att det inte finns hälsosamma relationer eller att man inte ska bli kär, men varför håller folk fast vid fel personer så länge? Vad är det för kraft samhället har på människor som gör att de endast känner sig accepterade om de har en partner?

Vi har blivit sålda en lögn om att tvåsamhet är det enda sättet att leva och jagar den drömmen i andra personer hela tiden. Att lägga all ens lycka i en annan persons händer och luta sig så mycket på en annan människa, det är galet om du frågar mig. Inte undra på att folk sen är ledsna och ensamma även fast de är i ett förhållande. En annan person kan inte göra dig lycklig eller olycklig om du inte själv tillåter det.

Kanaliserar min inre Carrie Bradshaw och undrar om kärlek bara är en illusion. Och nej, jag är inte en ensam kvinna som är bitter för att en man lämnade mig. Jag undrar verkligen om det ens är värt att bli kär.

När vi dejtar så visar vi oftast de bästa sidorna av oss själva, vi anstränger oss, vi klär upp oss och är lite delulu när det kommer till att se sanningen om oss själva och den andra personen. Oftast blottar vi alla kort tydligt men när all oxytocin flödar genom blodet är det lättare att blunda för saker som värderingar, tankar och livsfilosofi. När vardagen senare kickar in och vi inser att de inte överensstämmer med ens egna uppstår konflikt men folk brukar stanna kvar och försöka lura sig själva lite längre. En person som är lat kommer troligen inte visa att de är det på dejten eller de första veckorna av en romans men det kommer finnas tecken.

Singeltjejer som dejtar pratar ofta om att de är värda mer, de får det att låta som att det finns ett pris på kärleken som kastar oss tillbaka till tiden. Missförstå mig inte nu, jag tycker alla är värda kärlek och att kvinnor borde bli uppvaktade men det betyder inte att det ska kosta någon annan något de inte vill betala. Att ha ett kärleksfullt förhållande borde vara högsta vinsten, inte en diamantring som man stoltserar med för omvärlden för att visa att man har blivit “vald” av en man.

Jag har en bekännelse, nämligen att jag inte har läst ut en bok det här året ännu. Min komma ner i varv metod funkar inte längre. Blir bara så stressad av all stilla tid. Häromdagen var jag på yinyoga och kunde inte sluta tänka ut nästa steg i livet, hur mycket protein jag ätit i min förra måltid och varför jag ens gillat yoga en gång i tiden. Hjärnan känns alltid på förutom när jag scrollar på social medier. Är det dags för en reset nu? Tror mitt mål för mars bör vara att läsa i en fysisk bok varje dag så att jag inte blir en person som letar efter wifi under apokalypsen eller på en tropisk strand.

Generellt är min boksmak romaner som inte är för hemska, gillar absolut inte thriller i min kultur eller underhållning. En bok ska få mig att tänka nya tankar och bli inspirerad, den ska ge mig ett nytt POV på mitt eget liv och helst ska den ha en dragningskraft att jag vill hem till soffan för att sitta i mitt hörn och förflytta hjärnan till en annan dimension som får mig att glömma tid och rum. Så jag har väl lite för höga förväntningar på en bok, kanske ska sänka mina krav så att jag kan ta mig igenom en läsning. 

Just nu lyssnar jag faktiskt på en ljudbok på Nextory som jag gillar starkt. Medan vi brinner av Amer Sarsour som också är uppläsare av boken. Poetisk och politisk skulle jag väl beskriva den som än så länge, kan återkomma när jag lyssnat klart om den var läsvärd, vilket jag redan tror att den är.

Jag har även en bok på mitt nattduksbok som får agera som underlägg för min vattenflaska. Babetta av Nina Wähä, har bara läst två kapitel och tycker det är tungt att ta upp den trots att den är i pocketformat. Sist jag var på Arlanda frågade jag en tjej i bokaffären vilken bok jag skulle köpa, hon tyckte att den var jättebra och trodde att jag skulle gilla den. Kommer inte be om boktips fler gånger men ibland är butikspersonalen så trevliga att jag blir en people pleaser direkt. Tror att boken handlar om kvinnlig vänskap.

Här är några böcker jag hade placerat i min Adlibris varukorg i årets bokrea om jag inte hade gett mig själv köpförbud de kommande veckorna:

Lina Wolff – Liken vi begravde

Boken tilldelades augustpriset år 2025 och handlar om två systrar. När jag läser recensioner så verkar det vara en mörk historia så frågan är den tickar mina boxar om det inte är en glad feelgood bok?!

Sally Rooney – Intermezzo

En bok jag har velat läsa i min bokapp men stoppat mig själv flera gånger. Den ska handla om två bröder, men det är mest författaren som fångat mitt intresse och att den dyker upp som boktips här och var.

Miranda July – Alla fyra

Dock är jag väldigt skeptisk till boken eftersom den blivit så trendig och alla säger att den är så bra. Det skrevs så mycket om boken Yellowface (R.F. Kuang) på samma sätt förra året och jag fick tvinga mig själv att pina igenom den. Jag ogillar att inte läsa ut böcker jag påbörjat men ibland är det faktiskt okej att ge upp.

Jonas Hassen Khemiri – Systrarna

En bok jag har läst och tyckte mycket om, hade velat läsa den på nytt men gillar inte att upprepa läsningar och är en minimalist som inte gillar att äga saker så den skulle säkert fått följa med mig till en second-hand insamling på en av mina återvinnings-rundor som jag går varannan vecka. Tur att jag har köpförbud så slipper jag skapa det kretsloppet.

Hanya Yanagihara – Ett litet liv

Ännu en bok jag läst och en favorit som jag minns berörde. Erkänner att det var tung läsning och tror att det tog mig ett år att ta mig igenom på grund av huvudkaraktärens hemska livsöde. Hade gärna velat se en filmatisering av den.

Som den millenial jag är så har jag så klart tappat meningen med livet en och annan gång. Vad ska man liksom göra med sitt liv när hela världen är så dystopisk? Jag är väldigt tacksam för så mycket saker självklart och är väldigt medveten om mina privilegier dagligen i mitt lilla liv. Bland annat att jag får dricka min espresso på morgonen och lavandelte på kvällen. Det är saker som ger mig lycka i stunden och får mig att inse att jag lever ett bra liv där jag ens har råd att tänka på meningen med livet.

En annan sak som gör mig (tillfälligt) glad är att ha något att se fram emot. Att ha ett paket som är på väg till min address är något som både ger mig stresspåslag och ett lugn. Något att se fram emot men kanske även en extra to-do på min lista som jag eventuellt behöver checka av med en tur till ett postombud och massa tejp. Det ska sägas att jag också gillar att marinera saker länge och inte ge mig själv allt jag vill ha direkt, vill längta efter saker och verkligen vara säker mina inköp så att jag kan känna riktig tacksamhet när de väl kommer. Jag fördröjer mina belöningar helt enkelt och det gör mig mer glad för dem när de väl manifesteras i mitt liv. Det är inte bara kapitalismen som styr mig så att säga.

I vilket fall kommer här en lista på saker jag vill se, läsa och köpa under den här eviga vintern.

📺 Jag for ner till bror på SVT. Jag läste alla böcker för några år sen och fastnade i Jana Kippos värld som var så mörk och beskrev en annan del av Sverige som jag inte ens är i närheten av.

🍿 The Materialists och Wuthering Heights. Hoppas på att jag kan sitta igenom filmerna och att jag tas med till La La Land men det var länge sen jag faktiskt såg klart en film i en sittning.

📕 En stund är vi vackra på jorden. Det är något med titeln som fastnat i mitt sinne och jag vill ta mig igenom en bok (helst sittande på en strand i lugn och ro) och hitta min läsglöd igen.

💄 Rhode mobilskal och lip peptides enbart på grund av att jag gillar brandingen och den blågröna färgen på produkterna.

🫀 Produkter jag köper om och om igen: Ashwaganda, Emma S Deodrant, Aco Lip Cerat, Clinisoothe Skin Purifier.

🫧 Saker jag vill ha men inte köper: Dyson dammsugare, lyxig espressomaskin och en eltandborste.

🍯 Hälsoprodukter jag vill testa: Manuka honung, kopparserum, sea moss, muntejp för att endast andas med näsan när jag sover och shilajit.

🩰 Saker jag haft på min lista länge (jag menar jättelänge) som jag äntligen köpt: walking pad, rebounder/trampolin och ett skal till min Iphone.

✋🏽 Produkter att sluta köpa 2026: Allt som innehåller polyester. Varför finns det i alla klädesplagg? Nej men seriöst, är det någon som kan svara varför?

Ville bara meddela att min julafton blev så magisk precis som jag önskade. Jag fick några timmar ensam hemma då alla var på annat håll. Så skönt med egentid när den är planerad och önskad. Julafton började med ett pass på gymmet, följt av frukost och sedan en promenad i skogen. En varm dusch väntade efter Kalle Anka och kvällen bjöd på soffläge för hela slanten. Chips och godis att avnjuta efter månader av kaloriunderskott var bliss. Tittade på 50 first dates med Adam Sandler och Drew Barrymore, längtade efter det tropiska vädret i Hawaii där filmen utspelade sig och njöt av tystanden i ett hus med julmagin som fortfarande var intakt.

Vi bestämde oss för att fira tillsammans på juldagen så dagen efter var det absolut inte en zen miljö men tomten kom på besök och gjorde brorsbarnen glada och det är väl det enda som räknas. Det absolut mysigaste var dock att äta godis ensam hemma på julafton. Nästa år vill jag ha en repris.