Jag tänker mycket på relationer. Andras relationer det vill säga. Själv är jag singel och vill helst vara det för evigt så jag kan leva lyckligt i alla mina dagar. Det verkar så svårt att vara ett i ett homogent förhållande i den här världen eller i alla fall när jag tittar på paren i min omgivning. Det manliga släktet verkar inte förstå oss kvinnor.
Båda parter stör sig ofta på varandra och säger att de inte förstår det andra könet. Vi har olika behov både emotionellt och fysiskt (läs kärleksspråk) men ändå ska vi bygga bo ihop, hålla ett hushåll intakt och forma små individer tillsammans. Min fråga är varför vi tvingar oss själva att göra det när den andra personen inte gör oss glada. Jag säger inte att det inte finns hälsosamma relationer eller att man inte ska bli kär, men varför håller folk fast vid fel personer så länge? Vad är det för kraft samhället har på människor som gör att de endast känner sig accepterade om de har en partner?
Vi har blivit sålda en lögn om att tvåsamhet är det enda sättet att leva och jagar den drömmen i andra personer hela tiden. Att lägga all ens lycka i en annan persons händer och luta sig så mycket på en annan människa, det är galet om du frågar mig. Inte undra på att folk sen är ledsna och ensamma även fast de är i ett förhållande. En annan person kan inte göra dig lycklig eller olycklig om du inte själv tillåter det.
Kanaliserar min inre Carrie Bradshaw och undrar om kärlek bara är en illusion. Och nej, jag är inte en ensam kvinna som är bitter för att en man lämnade mig. Jag undrar verkligen om det ens är värt att bli kär.
När vi dejtar så visar vi oftast de bästa sidorna av oss själva, vi anstränger oss, vi klär upp oss och är lite delulu när det kommer till att se sanningen om oss själva och den andra personen. Oftast blottar vi alla kort tydligt men när all oxytocin flödar genom blodet är det lättare att blunda för saker som värderingar, tankar och livsfilosofi. När vardagen senare kickar in och vi inser att de inte överensstämmer med ens egna uppstår konflikt men folk brukar stanna kvar och försöka lura sig själva lite längre. En person som är lat kommer troligen inte visa att de är det på dejten eller de första veckorna av en romans men det kommer finnas tecken.
Singeltjejer som dejtar pratar ofta om att de är värda mer, de får det att låta som att det finns ett pris på kärleken som kastar oss tillbaka till tiden. Missförstå mig inte nu, jag tycker alla är värda kärlek och att kvinnor borde bli uppvaktade men det betyder inte att det ska kosta någon annan något de inte vill betala. Att ha ett kärleksfullt förhållande borde vara högsta vinsten, inte en diamantring som man stoltserar med för omvärlden för att visa att man har blivit “vald” av en man.
