Finns en bok med den titeln som jag läste får några år sedan. Likt huvudpersonen i boken fick jag också sparken från mitt jobb (pga arbetsbrist) för ett år sedan. Skillnaden är att hon mer eller mindre söver sig själv med droger för att kunna vila i ett helt år men jag däremot…vi kan väl säga att jag inte direkt har kopplat av.
Jag har promenerat varje dag, tränat hårt, ätit på ett underskott och försökt vara kreativ varje dag. Städat, rensat och fostrat brorsbarn och äldre föräldrar. Ibland har jag försökt vila men det har inte gått så bra, även när jag varit sjuk. Var i Grekland en vecka i maj och jag kunde inte förmå mig att komma ner i varv. Varje dag skulle jag prompt gå minst 10 000 steg, och virka x antal rader på mitt virkprojekt och äta kopiösa mängder av rå honung för att bli av med min pollenallergi.
Jag jagade också den perfekta koffeinmängden min kropp behöver nuförtiden men det fanns inte nog med frappe i Grekland att möta mina behov. Så jag beslöt mig för att ha ett mål med min semester där jag skulle äta tre glassar per dag. Gick så bra, det var lätt som en plätt! Jag tror att kvinnan i kiosken blev trött på att se mitt ansikte varje dag runt lunch men ett mål är ett mål och jag är väl inte den som ger upp. Frågan är vad det är jag försöker maxxa? Kanske livet utan ett kontorsjobb, som faktiskt är magiskt om man vet hur man ska fylla sina dagar.
Nu väntar en sommar där jag ska försöka hitta mitt lugn och få klarhet igen. Vill ha en soft och sval sommar så jag har köpt mig en Ninja Creami för att jag inte ska bli överhettad.
