Äntligen har jag läst ut Babetta, boken som var så svår att ta sig igenom i våras. Den följde med till Grekland och att läsa ut den blev mitt mål med veckan. Jag fann min läsro igen trots att det var skogsbrand några kilometer bort från vårt hotell och himlen såg ut som en action film med helikoptrar som susade till havet för att fylla gigantiska behållare med vatten för att släcka elden. Grekerna var kolugna och hade is i magen, alla turister behöll lugnet så vi chillade medan männen i byn rusade till bergen för att hjälpa brandkåren. Ska vi verkligen bara ligga kvar här på stranden och sola undrade vi. Många olivträd brann tråkigt nog ner men de lyckades stoppa elden från att sprida sig som tur var och följande dag kunde vi andas ut igen.
Att bara njuta av värmen på solstolen var utmanande för mig, vila kommer inte naturligt för mig längre. Jag behöver vara i rörelse för att koppla av insåg jag men sista dagen kunde jag äntligen ligga still i kvällssolen och njuta. Det vill säga efter att jag hade virkat klart en hårscarf, tränat ben på gymmet, gjort min cardio på en trappsats på hotellområdet följt av magövningar. Först då kunde jag meditera i 5 minuter och andas ut. Jag som älskar att bada i havet gjorde allt annat än det på en solsemester där det var det enda syftet. Min hjärna låter inte min kropp vila, behöver nog göra något åt det.
Hursomhelst, dagarna på ön spenderas med att varva tiden mellan skuggan och solen, simma ut i havet för att svalka sig och så klart försöka hitta det bästa kaffet i området. Det är alltid det svåraste när jag reser så jag fick nöja mig med en freddo cappuccino. Vi hyrde en privat båt med egen skeppare som tog oss in till gömda vikar och badade i källvatten för att läka våra kroppar. Simmade ut i till land och jordade oss på stenstranden innan det var dags för en skakig tur hem på det öppna havet. Kvällarna spenderas med att promenera längs slingriga bilvägar till hamnen för att hitta en restaurang som serverade grekisk mat. Lyckligtvis var det en enklare uppgift så till bordet beställdes alltid en grekisk sallad, saganaki och en stor skål med tzatziki. Så enkelt men ändå så gott!
Efter middagen styrde vi vår kosa mot det grekiska apoteket i jakt på naturlig hudvård följt av ett besök på de små matbutikerna för att testa en ny glass varje kväll. I det lilla samhället möttes folk på uteserveringarna runt torget när solen gått ner, unga och gamla som tog sig dit på mopeder, barn som åkte med föräldrar utan hjälm. Riskbedömningarna borde vara rödmarkerade men allt verkade grönt. Ö-livet ändå.
Jag hade lovat mig själv att jag skulle vara äventyrlig denna resa så sista morgonen efter frukost hoppade jag från en brygga trots att tankarna paralyserade mig. Hur hoppar man? Vilken fot ska jag kliva med först? Vad ska jag göra med kroppen? Stod länge på bryggan och tänkte så det knakade men sedan påminde jag mig själv att jag är modig, jag är stark och jag klarar det. Ibland behöver man bara hoppa…
